Du kommer bli något, det blir vi alla
Fortsätta vandra framåt och vägra falla
Det kommer gå bra, det kommer ordna sig
Jag vet vad jag talar om så lita på mig
Ge inte upp, du har mycket kvar att ge
Det är inte ditt fel om ingen annan ser 

Men frågan är om jag är mitt eget problem? 

Har jag skapat det här helvetet alldeles själv? 

Jag vet att vi inte kommer längre än såhär 

Och jag vet att jag borde vara nöjd med det 

Eftersom det jag egentligen känner är så fel 

Det var just det som inte fick hända 

Vadsomhelst, men inte det 

Fast nu är det för sent 

Det finns nog ingen återvändo 

Och jag ångrar mig så jävla mycket 

Förlåt 

Det var aldrig meningen att jag skulle känna såhär 

Hur lyckas allt bli så jävla fel hela tiden!? 

Yesterday I died, tomorrow's bleeding.
Fall into your sunlight.
The future's open wide, beyond believing.
To know why, hope dies.
Losing what was found, a world so hollow.
Suspended in a compromise.
The silence of this sound, is soon to follow.
Somehow, sundown.

And finding answers.
Is forgetting all of the questions we called home.
Passing the graves of the unknown. 

Vad är du rädd för? 

Att bli sviken 

Eller förlorad i någon slags känsla 

Att se den enda som betyder något 

Lämna dig 

Du kanske är rädd för att bli påkörd 

Eller att vara med om någon annan form av olycka 

Du kanske är rädd för döden helt enkelt 

Jag kan berätta vad jag är rädd för 

Att förlora kontrollen helt 

Att inte veta vad som är rätt och fel 

Och att drunkna någonstans ute i mörkret 

Bli kvävd av ångesten 

Och försöka kämpa mig upp till ytan, även fast jag vet att den har frusit till is 

Jag är rädd för att känna den där knivskarpa smärtan 

Den när man inte kan göra något 

Och man sitter helt paralyserad och bara känner den rusa genom kroppen 

När man knappt orkar ha ögonen öppna 

Men man vågar inte heller stänga dem 

Eftersom man är skräckslagen för att fastna i mörkret 

Då man kan ta tio tabletter i hopp om att få slut på det 

Och bli sådär skönt bedövad som de kallar det 

Men samtidigt känna den ännu värre känslan när det inte fungerar 

Jag är rädd att få den där tomhetskänslan 

Den som får all livsvilja att rinna ut 

Den som gör att man inte orkar leva längre 

Utan istället försöker skapa några fysiska känslor när det psykiska har slutat funka 

Jag är rädd att den där stunden ska komma 

Den då jag ser blodet rinna ut men jag ändå inte känner något 

Och jag är kanske ännu mer rädd för den stunden då det blir fel 

För djupt eller för långt 

På fel ställe 

Tanken på att det skulle kunna hända skrämmer mig 

Jag är rädd för att vara obetydelsefull och hatad 

För ensamheten  

Eller för att bli ignorerad 

För att bli behandlad som om jag vore luft 

Jag är rädd för lögner och falskt spel 

Och för de som påstår något positivt om mig 

De skrämmer mig 

Jag är rädd för att vara rädd 

Jag är rädd för alla människor och allt runt omkring mig 

Tillochmed för luften jag andas
 

Men det jag fruktar allra mest 

Är mig själv 

Jag är så jävla rädd för mig själv 

Jag vet vad jag är kapabel till 

Jag vet vad jag tänker och vad jag vill 

Och det skrämmer mig så enormt mycket 

Jag är rädd för att leva 

Men jag vill ändå inte dö